Lilla ja

Du kom för min skull, du var där för mig. Du höll varje ord du lovade om att inte vara för full. Du bad om ursäkt för den korta tonen dagen innan och sa att du tänkt på mig hela dagen. Vad är det du gör? Vill du jag ska falla för dig? Såhär har du aldrig gjort tidigare. Du berättade att du blivit arg när jag inte var där, väntat på att jag skulle komma. Hoppats.
Vi pratade massor och kystes. Lika bra som det brukar. Du sa att du älskade att prata med mig, att den dagen vi pratat på jobbet i 1½ timme så ville du inte gå hem. Du berättade att du har det jobbigt hemma, jag förklarade att jag inte vill att det ska vara på grund av mig. Du får absolut inte lämna för min skull. Att jag inte ställer upp på det. Du förstod och bedyrade att så inte var fallet, me du sa att du ville flytta ihop med mig. Att du hoppades på att du någongång skulle få vara min pojkvän. Du höll min hand, sa så snälla saker, pratade med mig, såg mig. Ville att jag skulle sova med dig. Bara vara nära, känna hud, kramas. När jag ringde för att säga godnatt, svarade du... Hej hjärtat!
Älskar du mig? Älskar jag dig?