Lilla ja

Mitt hjärta blöder och min kropp längtar efter något jag aldrig kan få.
Varför ska livet vara så fruktansvärt orättvist och hjärnan så otroligt ologisk?

Hatar mig själv och mitt liv just nu!!!
Varför gör jag detta mot mig själv?

Underbart att snart vara ledig... Svårt bara att inte ha något vettigt att fylla sina dagar med för att glömma. För just nu är det precis vad jag vill göra. Du kommer aldrig mer att vara den underbara människa du en gång varit för mig. Aldrig mer kommer vi vara ensamma... Aldrig mer kommer jag att få kyssa dina läppar i ensamhet... Aldrig mer kommer du viska söta saker i mitt öra... Aldrig mer kommer vi att vara oslagbara ihop... Aldrig mer kommer vi vara så kåta som vi aldrig någonsin varit i vårt liv. Aldrig mer...
Ledsen...
Kan inte gråta, men vill så gärna...
Kan inte vara arg, fastän jag egentligen är förbannad på dig...
Du gör mig så ont, men ändå så gott...
Varför i helvete skulle du komma till mig den där kvällen? Varför skulle du kyssa mig? Varför gör du såhär!?!?
Vill verkligen hata dig, men drömmer istället om dig på nätterna. Vill låtsas som om du aldrig funnits på dagarna, ändå finns du i mina tankar ständigt.
Vad faan ska jag göra?
Frustrerad som tusan!!

Tänk om du igen kunde säga... Jag ser fram emot att få vara med dig! I all hemlighet... ensamhet...
Kommer aldrig att ske då jag är alldles för otålig och på. Och vet att du inte tycker om det... Inte lika spännande då.
Varför ska detta vara ett spel? Ett jäkla idiotiskt, dumt, jävla spel!!
Säg vad du tycker! Dumpa mig! Gör något som jag kan förstå!!
Var inte hela tiden bara en jäkla gåta å gå där å le åt mig å se så himla nyförälskad ut.
IDIOT!!!

Tiden kryper fram mot semester. Snart är det dax. Underbart! Ska träna, vila, läsa, sola, bada och bara må gott!
4 kg till sedan så är jag nöjd. Verkligen! Lovar!
Ska komma tillbaka brun, smal och lycklig som aldrig förr. Redan på mycket god väg tycker jag själv. Komplimanger hela tiden och det stärker mig verkligen på vägen. Mår bättre än på flera år.

Har haft tid att fundera på vad du egentligen tycker om mig. Skulle ge allt för att bara få veta om du tänker på mig eller inte. Känns som om jag lever i två världar. Dena ena sockersöt och underbar på sitt sätt, och den andra svart, syndig och full av lustar. Vill aldrig att dessa ska krocka, och är en idiot som vill leva samtidigt i dem båda. Men kan inte låta bli... Mina fantasier, lustar och önskningar måste få sitt utlopp någonstans. Men det verkar inte längre vara med dig... Du är på väg bort från mig fastän jag frågat dig vart du står. Känns konstigt... Läser dina mail och minns... Minns när tiden var en annan... Innan jag öpnnat mitt hjärta och i ett helt annat liv. Känns oerhört tungt att det aldrig kommer att bli så igen.
Undrar hela tiden om du verkligen svarar om jag hör av mig. Om du vill träffas om jag frågar... Vågar jag?

Ja, det är det ord som bäst beskriver mig idag. Haft en oförglömlig helg. Uppskattad, lycklig och bäst! Ja, har verkligen kännt mig så. Träffade ett gammalt span, och det verkade vara ömsesidigt. Kändes verkligen underbart. Knappt tänk på dig alls... Det här kanske funkar. Sedan träffade jag din polare, och hans bitska kommentarer förstörde delar av min kväll. Vill jag verkligen ha med dig att göra? Börjar tro att du bara förstör mitt liv å får mig att känna mig rutten och värdelös... Stark, stark, stark... Ja, det ska jag vara. Sedan när vi ses ska jag vara lyckligast, snyggast, bäst, roligast och bara njuta av att se dig avundas. Du vet att jag inte bara vill ha dig, å det ska jag verkligen visa!

Nu har det snart gått en hel dag till innan den stora saknaden...
Säger han är lycklig idag, undrar om det är på grund av mig. Säger att han inte kan säga varför när någon frågar... Kanske är jag då?
Vill kyssa honom... Ta på honom... Prata med honom... Bara vara nära.
Han ler när jag ser på honom... Ser lite blyg ut. Ger komplimanger till andra, aldrig mig. Men ser extra lycklig ut när jag kommer på morgonen. Hur ska man tolka allt? Less på att fråga...
Lite grinig när jag umgås med min killkompis... Verkar det som i alla fall. Svartis igen? Kanske...
Vill bara att han ska ge mig bekräftelse... Kommer jag någongång att få det mer? Önskar inget hellre just nu... Blir galen av detta, och att inte veta om han känner samma sak eller inte.

Äntligen... Tillbaka på jobbet. Eller? Har gått så bra hela veckan å tycker jag varit så duktig.
Men första dagen efter semestern så är det samma visa igen... Saknat honom! Märker att han är beroendeframkallande. Behöver inte vara något speciellt... Bara en blick... Ett leende... En varsam smekning. Tycker juh om honom så mycket!
Tyckte först... Är det såhär han ser ut... Han är juh inte så snygg som jag hela envisas med att tro efter jag umgåtts med honom några timmar. Men sedan är det som om hans charm tar överhanden och jag smälter som ett ljus i solen. Kan bara säga... UNDERBAR!
Nu är det tyvärr bara en vecka som vi får ses, sedan är det 5 långa veckor till nästa gång. Klarar det nog, å kanske till och med kommer över honom. Eller kommer han över mig?
Vill han det?
Vill jag det?