Lilla ja

Känns bätte och bättre för varje helg. Gör allt för att komma över dig och livet börjar se lite ljusare ut. Men det är svårt... svårt så innehelvete! Varje Måndag börjar det om igen... Detta förbannade trånande. Känner mig som en idiot! Vill vara kall, kylig och totalt likgiltig... Vem vet, kanske så du verkligen vill ha mig. Verkade fungera från början. Önskar jag kunde...
Vill kunna gråta, skrika, gräla, hata, anklaga dig, tala ut... Lösa det här. Kan inte leva med detta. Vill ha några svar... Svar på hur du egentligen vill ha det. Vill kunna hata dig ifred!

Jag klarade det! En hel dag... Tycker att jag är så duktig, bra, bäst!! Kan ändå inte låta bli att fantisera om dig... Önska... Hoppas... Vill så gärna hata dig, inte bry mig, skita i dig. Låta dig vara luft. Låtsas som att det aldrig hänt något. Att allt är som förut... Men det kommer det aldrig att bli... Förstår jag sakta... Jag kommer aldrig mer att kunna se dig gå förbi och inte tänka på hur du kan få mig att må. Hur du får min kropp att skaka... Mitt hjärta att bulta... Blodet att pulsera... Min kåthet att vakna.

Tänker på första gången du kysste mig. Hur du låg bredvid mig i sängen och bara strålade. Log, pratade, gjorde allt för att jag skulle må bra. Tog på mig... Smekte mig. Hela du skakade, pulserade. Kysste mig till slut... Jag kunde aldrig få nog... Ville ha mer, mer! Du visste du inte fick... Men ändå tindrade du med dina ögon och fick mig att smälta. Har aldrig sett dig så kåt som då... Nyväckta lustar som aldrig kommer igen. Du fick mig att känna mig som en liten flicka ute på förbjudet uppdrag. Olydig, envis... Nyfiken. Lämnade mig med kåthet som inte stillats... Sugen på mer. Visste att jag ville ha dig, men ändå var jag så spännade... Ny. Önskar till varje pris jag kunde vrida tillbaka klockan. 

Så nära men ändå så långt borta... Ser dig varje dag, träffar dig, pratar med dig. Men kommer aldrig att bli som förut... Sörjer det och sörjer de stunder vi hade. De var så härliga, underbara... Bra... Bäst! 
Kändes som att vi var i en annan värld, där det bara fanns vi. Förstod varandra så bra... kände samma sak, en enorm åtrå. Du visste vad jag ville, hur du skulle tända mig, hur du skulle smeka, ta, kyssa. 
När jag blundar ser jag ditt ansikte avslappnat... Du njuter av min närhet, njuter av att jag sakta smeker din kind, din panna, dina läppar. Vill sakta böja mig fram och kyssa dem... Känna din mjuka andedräkt mot min kind. Upphetsningen som växer för varje sekund, dina smekningar som blir allt djärvare, mina kvidanden som blir allt djupare. Veta att allt du vill ha är mig... Kan man önska sig mer?

Hur ska jag göra? Hur ska jag vara? Vill du ha mig? Blev så glad i morse... Men sedan är det samma, lika igen... Försöker vara glad, lycklig, underbar, strålande, hemlig, åtrovärd... Men det hjälper det? HUR FAN SKA JAG BETE MIG!?! 
Måste man hela tiden chansa för att vinna? Kan aldrig något bara gå lätt... Enkelt? Ta mig med storm... Upptäck mig på nytt... Få mig att njuta... Njut med mig... Ta mig! Vet att det kan vara så underbart... Härligt... Otroligt... Ingen har fått mig så upphetsad som du. Så jag bara skakar, skälver, njuter. Vill ha dig...

Vet inte vad jag ska göra... Hur jag ska vara... Varför du är sådär? Har jag gjort något fel? Du ser inte på mig, märker mig inte, pratar inte med mig, låtsas som om jag inte finns. Är det jag eller något annat?
Känner mig förtvivlad... Värdelös... Usel. Och... jäkligt förbannad. Förbannad på att du kan få mig ur balans och hur lätt du kan få mig att känna såhär. Vill HATA dig... Vill behandla dig som luft. Vill äcklas av att du tar på mig... Känna att jag verkligen kan nobba dig... Men kan jag det? Efter allt det underbara?

Drömmer om dig... Tänker på dig... Önskar att du vore här. Att du tänkte som mig... Får aldrig veta. Känns som en eveighet tills vi träffas... tills dina vackra ögon tindrar mot mig igen. Du vet att du kan få mig när du vill... det sårar mig. Vill vara spännande inte desperat. Hur gör man?

Dagarna känns alldeles för korta, nätterna för långa och helgerna som en hel eveighet. Vill uppleva dig igen, från början. Det vi hade... Utan alla elaka ord. Har så många frågor... Varför? Hela jag vill inget annat än känna dig, ta på dig, vara med dig...

Vet inte riktigt vart detta är på väg... När jag minst anar det så kommer du. Tar på mig, får mig att skaka, känna mig bortgjord. När jag försöker att vara enkel är du så svår... Vill säga rakt ut till dig... Vill du ha mig så visa mig! Har du bara ingen fantasi... Vill du inte? Du verkade lycklig häromdagen för det lilla, men ändå så långt borta. Inte i samma njutninsfulla värd som jag... Men vill du inte... Varför kommer du då för att inte säga något?

Får det att pirra, sprudla... Får mig att le, skratta... Mår så bra!! Du är underbar!! Vill känna din lukt, vara dig nära, ta på dig, se dig lycklig... Vet att jag kan. Låt mig! Tänk på mig, åtrå mig, be mig... Vill vara din!!!

Ännu en dag av funderingar...
Bad först om ursäkt... Å förstår faktiskt inte varför, jag ville juh! Å sedan gör jag om samma dumma misstag igen... Eller dummt... Varje cell i min kropp vill så gärna... Så gärna känna... Känna att han oxå vill. Känna hans händer, känna att han bryr sig om mig, känna att han vill ha mig... och...se hans ögon le mot mig. När jag blundar är allt jag kan tänka på hur härligt det är att vara där just då... Nära, i hans famn, trygg.
Vill skrika högt... Ta mig!! Visa att du vill ha mig!! Kyss mig!!!
Men varje gång jag närmar mig så drar du dig tillbaka, och varje gång jag håller mig borta så retas du med mig... Hur ska jag vara? Hur ska jag bete mig? Skriv en manual vill jag säga till dig... för jag får aldrig några svar.

Varför ska jag hålla på? Verkar klart inte intresserad... Men ändå dessa komplimanger å blickar när det passar honom... Vad gör jag för fel? Varför detta spel? Klandrar mig själv för att jag inte bara kan lägga av. Men varför ska jag det, tänker jag i nästa stund... Det är juh så härligt de gånger som.... FAN!

Gjorde värdens misstag idag... Kunde varit så lätt att spela oberörd, och låta dig köra ditt rejs. Låtsas som om dina komplimanger inte biter. Som om jag inte bryr mig. Varför ska du smeka min hand så jag skakar i hela kroppen och får tunghäfta. Varför ska jag hela tiden vara den svaga som får blotta hela mitt inre, och varför skulle jag göra sådär!!

Vad vill jag? Vad vill han? Vilsen... Känner så mycket för så lite. Tänk om jag kunde förstå... Förstå hur du vill ha det? Ser på dig varje dag och undrar vad du tänker. Om du tänker på mig... Det vi hade... Vad som kunde blivit. Ville jag verkligen det? Vill jag verkligen ha dig? Vilsen i tankar...