Peppning

Tiden kryper fram mot semester. Snart är det dax. Underbart! Ska träna, vila, läsa, sola, bada och bara må gott!
4 kg till sedan så är jag nöjd. Verkligen! Lovar!
Ska komma tillbaka brun, smal och lycklig som aldrig förr. Redan på mycket god väg tycker jag själv. Komplimanger hela tiden och det stärker mig verkligen på vägen. Mår bättre än på flera år.

Har haft tid att fundera på vad du egentligen tycker om mig. Skulle ge allt för att bara få veta om du tänker på mig eller inte. Känns som om jag lever i två världar. Dena ena sockersöt och underbar på sitt sätt, och den andra svart, syndig och full av lustar. Vill aldrig att dessa ska krocka, och är en idiot som vill leva samtidigt i dem båda. Men kan inte låta bli... Mina fantasier, lustar och önskningar måste få sitt utlopp någonstans. Men det verkar inte längre vara med dig... Du är på väg bort från mig fastän jag frågat dig vart du står. Känns konstigt... Läser dina mail och minns... Minns när tiden var en annan... Innan jag öpnnat mitt hjärta och i ett helt annat liv. Känns oerhört tungt att det aldrig kommer att bli så igen.
Undrar hela tiden om du verkligen svarar om jag hör av mig. Om du vill träffas om jag frågar... Vågar jag?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback