Lilla ja

Vet inte hur jag ska reagera, hur jag ska bete mig och framförallt hur jag ska göra med framtiden. Fick höra väldigt förvånande saker igår, å känns lite skumt. Förstår inte hur du kan vara sotis. Du som får all min uppmärksamhet! Ja, i och för sig lite gulligt oxå. Att trots denna situation så håller du av mig tillräckligt mycket för att bry dig om det. Gillar dig!

Undrar hur livet är om några månader... Om det har förändrats eller om det är samma tråk. Men vad vill jag? Jag vill nog... Tycker det är spännande, får mig att känna mig bra... Lycklig.
Vad händer nästa vecka? Försöker att inte ha så stora förhoppningar, men kan inte riktigt låta bli. Vill känna den där underbara känslan igen. Bubblandet, leendet övar hela ansiktet, känslan av att vara så fruktansvärt kåt att man inte vet vad man ska ta sig till, och framförallt känslan av att man kan få en annan människa att känna sig så.
Mest av allt så vill jag bara veta vart du står. Önskar jag kunde fråga exakt vad du känner för mig. Om du har känslor för mig som vissa tror, eller om det är ren fysisk jäkla kåthet... Spelar faktiskt inte mig någon roll. Bara jag får uppleva det som varit igen... 
  

Känner mig så busig idag... Vad ska jag hitta på??
Skulle vilja maila å höra hur läget är, om han ångrar något, å sedan toka mig lite... Men mitt förnuft säger mig att jag bara blir besviken då. Att jag inte får något svar... Å sedan blir allt bara pinsammt igen.
Har varit så duktig nu i flera veckor... Ska jag sabba allt det?

Jag är stark, jag är bra, jag är bäst!!
Är så nöjd med mig själv! Inget brev, inget leende, inget något... på över en vecka. Så skönt!
Nu är det hans tur att ta iniativ. Om han nu är intresserad... och det verkar inte vara så.
Ja, ja... Det går fler tåg med betydligt intressantare människor och kanske även snyggare... =)
Hans förlust, definitivt. Säger att han aldrig haft det bättre än när vi var med varandra, men ska jag vara ärlig så har jag det. Måste komma ihåg att inte glömma det.
Han får mig att må så dåligt i längden. Lika bra det här... SKÖNT!!!

Men ändå kan jag inte låta blir att undra... Är det inte lika spännande längre när du vet att du får? När det inte är någon utmaning? Antagligen så...
Kan inte heller låta bli att undra om du någongång i framtiden kommer att försöka på nytt...

Du sa att du har det alldeles för bra... Ja, det har du faktiskt tänkte jag. Känns som det bara är på dina villkor när det passar dig. Varför? Tolkar du det så? Har så mycket frågor som jag aldrig kommer att få svar på. Ska jag skippa detta och bara ägna mig åt mitt riktiga liv med massor av bekymmer? Vad kommer hända där? Är jag ensam om några månader? Orkar jag... ? Vem fan kan svara på alla frågor? Nån?

Jag är verkligen inte på topp just nu, även fastän jag borde det då solen skiner, fåglarna kvittrar, det är vår och framtiden ser ljusare ut än på mycket länge. Varför kan jag inte bara uppskatta det lilla jag har och nöja mig med det?
Jag vill juh inte bara vara den vuxna parten jämt. Vill inte behöva ta allt ansvar själv och känna mig så förståndig. Kanske därför allt det här hänt... För att det fått mig att känna mig uppskattad, galen, tokig, sexig... och att jag gör något förbjudet, bara för min egen skull.
Varför just du bara? Varför inte någon som är mer lättillgänglig, inte lika svår... Omöjlig!
Men fasen vad bra det var de gångerna vi hade för oss själva... Vi var på samma bana... Lika galna, kåta, otillfredställda. KAN DU INTE BARA FÖRSTÅ ATT JAG VILL HA DIG!!!

Dagarna går... Vissa ljusglimtar finns, men rullar på mest som vanligt. Tyst, konstig och stel. Önskar att du vore lite mer fantasifull... Att du var lite crazy ibland! Men vad kan jag förvänta mig? Vet inte vad du känner för mig, men ibland anar jag att det är bra iaf... Du lägger märke till saker som man inte normalt sett gör, och ser på mig med blickar man bara kan tolka åt ett håll. Men ändå är du så otillgänglig... Eller stänger du bara av, som jag?

Saknar dig redan... Du förgyller min dag!

Hör din röst... Ilningar går genom min kropp... Känner mig så fjantig, men ändå så förväntansfull. Du är så härlig, lycklig, rolig, go, underbar... Egentligen inte min typ. Men så fort jag träffar dig vill jag bara slita kläderna av dig och knulla skiten ur dig. Som jag gjort förut... Förstår inte själv att jag blir så fruktansvärt kåt på dig... Är det det förbjudna? Att jag egentligen inte tänder på dig, att du är äldre, en annan person. Eller att jag gör dig så kåt? Att du smekar mig så jävla härligt? Blir inte klok på detta, men tänker just nu bara på de härliga stunderna som varit...

Blundar och ser framför mig din svettiga kropp, hur den spänner sig. Du blundar, njuter... Flämtar när jag utforskar den. Hur du bara vill ha mer... Säger att ingen har gjort dig så kåt som jag. Älskar att höra dina komplimanger!

Ska jag ta iniativet eller bara skita i det? Det blir morgondagens stora fråga... Funderar på att själv ta tag i saken å se hur han reagerar. Då får jag juh svart på vitt vad han egentligen vill.
Blir inte riktigt klok på honom... Ena stunden avvisar han mig totalt, å sedan säger han saker som man aldrig trodde han tänkte på... Som, försökte möta din blick flera gånger, men du såg juh aldrig på mig... och, ville slita med dig in på toan och kyssa dig, men du gick juh bara... Öööööhhh... VA?!?! Hur ska man tolka det? Att han tänker på mig och vill jag ska ge honom uppmärksamhet? Så fort jag dissar honom, så blir det jättespännande. Vilket jäkla spel. Blir GALEN!!! Är för enkel tjej för detta...

Vill... Vill så gärna. Mitt hjärta bultar. Min kropp pirrar. Längtar efter dig. Kysste dig idag... I all hemlighet. Du glittrade och jag hoppades på mer. Dina läppar så härliga, men vill känna dina händer smeka mig... Ta på mig... Känna mig! Du luktar så gott, sexigt, manligt! Bara det får det att pirra mellan mina ben... Fantisera, hoppas!




Samma vanliga visa... Vill du inte eller är du feg?
Vad är det för fel på mig!?!? Är det jag som fattar trögt? Är jag bara ett fyllehångel? En billig slampa? Värdelös å äcklig... Vill skrika åt dig att du ska visa vad du vill... Men allt är bara ett skämt för dig...

Ännu en dag av besvikelse... HATAR DIG IBLAND! Men så kommer du och tindrar med dina ögon... å så är det kört! Vet inte hur och vad jag ska göra för att du skall åtrå mig lika mycket som jag åtrår dig. Spelar ingen roll hur jag är, klär mig, säger gör... Inte tillräckligt attraktiv. I morgon är det baluns. Undrar hur du är mot mig då? Kommer du ens att vara i närheten av mig? Kan du inte bara slita med mig in på en toalett och kyssa mig våldsammt, härligt och underbart som bara du kan?

Nej, jag låter fasen inte klok. Låter som att jag är sinnessjuk. Kan inte fortsätta såhär... Bara jag fick... En sista gång!!

Som jag trodde... Ingen infriade löften. Väntat hela dagen på ett ord från dig. Du har inte ens sagt hej... Så besviken, men ändå så väntat. Varför blir jag ens förvånad? Är alla karlar likadana? Att man aldrig kan tro på ert ord? Men du hade dock inte glömt bort det helt. Messade dig sedan och du ringde upp... Undrade om jag var arg på dig. Varför kan jag då inte bara svara, JA!! Jag är lessen, förbannad och besviken!? Jag är så jäkla mesig... Pratade om det igen och du tycker det är svårt att finna möjligheter. Kan förstå det, men vill juh ha dig så förbannat gärna. Blev inte lättare idag av du såg så brun, fräsch och utvilad ut efter helgen. Dina ögon så klara och vackra... Din kind så len... Dina läppar så sexiga... Vill smeka dig, kyssa dig, se din åtrå!

Är ändå glad för att du mindes och för att du ringde... Måste ju betyda att du bryr dig lite... Kanske är som min vän säger. Att du vill ha mig mer än jag tror.

Längtar till morgondagen för att se vad den för med sig... 

Hur kan en sådan lång, härlig helg kännas som en evighet innan den ens börjat? Du är underbar, och jag kan inte förstå varför jag känner såhär... Din doft gör mig så upphetsad. Det enda jag kan tänka på när jag känner den är hur härligt du smeker mig.
Men finns det något att se fram emot? Finns det någon framtid för oss? Tid att stjäla... Ögonblick att minnas?
Vill juh hoppas på det, och undrar ibland om inte du vill det oxå...
Låg i natt å tänkte på varför det blivit såhär... Du är inte särskillt snygg... Inte heller någon sexig kropp... Men ändå tänder den mig så otroligt. Är det din blick? Dina vackra tindrande ögon... Eller är det din charmiga, manliga pojkaktighet? Är det dina härliga smekningar, dina viskande, tändande ord... Eller? Blir tokig... Vill nobba, vara stark... Men kan inte! Har bara hänt en gång tidigare i mitt liv... Å se hur det gick då....
Är det kanske att vi är så lika? Vill så gärna ha mer än vi kan få... Vill känna oss uppskattade, härliga, bra, bäst!
Du känner mig bättre än du tror... Blev förvånad när du skulle beskriva mig. Hur? Är jag som en öppen bok? Syns det så tydligt vad jag vill, hur jag är och vad jag står för? Men tror inte att du trodde detta... Hoppas bara du inte blir besviken... Ångrar dig. Verkar inte så, men man vet aldrig.
Trodde du var en annan... En som spelade charmör oftare. Eller så har du inte sagt hela sanningen... Hoppas verkligen du har det, vill inte vara en i mängden... Hatar det! Men som du skrev... innan du kom in i bilden skötte jag mig i många år... Tror jag har lärt känna dig mycket väl... Mycket snack och lite göra. Eller så pratar du inte så mycket om det, men man får ändå en skev bild av sanningen för att du är så spontan.
Har så roligt med dig! Känner mig som ett barn på julafton så fort vi är ensamma... Du får mig att känna mig rolig, snygg, uppskattad och att glömma tiden helt.

Mitt hjärta blöder... Att se dig... Så lycklig som du är med dina barn... Med dina barn. Blir nästan, men bara nästan, kär i dig... Varför är det så hjärtknipande med män och småbarn?

Längtar till Tisdag... Vad kan hända... Jag frågade, du sa ja... Undrar om du hoppas på underhållningen?
Jag hoppas iaf på att du håller din del av dealen...

Varit förbannad flera dagar... Frågade tillslut dig rakt ut vad det var. Om det var mig det var fel på? Nej, svarade du... Jag vill ha dig, men känner mig så trängd. Vad svarar man på det? Vad svarar man på att du är trött, hängig, stressad... Har problem som är större än mina, som knackar på... Tycker synd om dig. Kan inte låta bli, fastän jag inte borde.
Vill ta dig i min famn och smeka bort alla bekymmer. Se dig så avslappnad som du kan bli... Se dig le, skratta, njuta.
Du ringde till och med och bad om ursäkt. Blev riktigt förvånad. Pratade som vi brukar när vi är ensamma. Ohämmat och ledigt... Som när det är bara vi... Du är underbar när du vill!

Känns bätte och bättre för varje helg. Gör allt för att komma över dig och livet börjar se lite ljusare ut. Men det är svårt... svårt så innehelvete! Varje Måndag börjar det om igen... Detta förbannade trånande. Känner mig som en idiot! Vill vara kall, kylig och totalt likgiltig... Vem vet, kanske så du verkligen vill ha mig. Verkade fungera från början. Önskar jag kunde...
Vill kunna gråta, skrika, gräla, hata, anklaga dig, tala ut... Lösa det här. Kan inte leva med detta. Vill ha några svar... Svar på hur du egentligen vill ha det. Vill kunna hata dig ifred!

Jag klarade det! En hel dag... Tycker att jag är så duktig, bra, bäst!! Kan ändå inte låta bli att fantisera om dig... Önska... Hoppas... Vill så gärna hata dig, inte bry mig, skita i dig. Låta dig vara luft. Låtsas som att det aldrig hänt något. Att allt är som förut... Men det kommer det aldrig att bli... Förstår jag sakta... Jag kommer aldrig mer att kunna se dig gå förbi och inte tänka på hur du kan få mig att må. Hur du får min kropp att skaka... Mitt hjärta att bulta... Blodet att pulsera... Min kåthet att vakna.

Tänker på första gången du kysste mig. Hur du låg bredvid mig i sängen och bara strålade. Log, pratade, gjorde allt för att jag skulle må bra. Tog på mig... Smekte mig. Hela du skakade, pulserade. Kysste mig till slut... Jag kunde aldrig få nog... Ville ha mer, mer! Du visste du inte fick... Men ändå tindrade du med dina ögon och fick mig att smälta. Har aldrig sett dig så kåt som då... Nyväckta lustar som aldrig kommer igen. Du fick mig att känna mig som en liten flicka ute på förbjudet uppdrag. Olydig, envis... Nyfiken. Lämnade mig med kåthet som inte stillats... Sugen på mer. Visste att jag ville ha dig, men ändå var jag så spännade... Ny. Önskar till varje pris jag kunde vrida tillbaka klockan. 

Så nära men ändå så långt borta... Ser dig varje dag, träffar dig, pratar med dig. Men kommer aldrig att bli som förut... Sörjer det och sörjer de stunder vi hade. De var så härliga, underbara... Bra... Bäst! 
Kändes som att vi var i en annan värld, där det bara fanns vi. Förstod varandra så bra... kände samma sak, en enorm åtrå. Du visste vad jag ville, hur du skulle tända mig, hur du skulle smeka, ta, kyssa. 
När jag blundar ser jag ditt ansikte avslappnat... Du njuter av min närhet, njuter av att jag sakta smeker din kind, din panna, dina läppar. Vill sakta böja mig fram och kyssa dem... Känna din mjuka andedräkt mot min kind. Upphetsningen som växer för varje sekund, dina smekningar som blir allt djärvare, mina kvidanden som blir allt djupare. Veta att allt du vill ha är mig... Kan man önska sig mer?

Hur ska jag göra? Hur ska jag vara? Vill du ha mig? Blev så glad i morse... Men sedan är det samma, lika igen... Försöker vara glad, lycklig, underbar, strålande, hemlig, åtrovärd... Men det hjälper det? HUR FAN SKA JAG BETE MIG!?! 
Måste man hela tiden chansa för att vinna? Kan aldrig något bara gå lätt... Enkelt? Ta mig med storm... Upptäck mig på nytt... Få mig att njuta... Njut med mig... Ta mig! Vet att det kan vara så underbart... Härligt... Otroligt... Ingen har fått mig så upphetsad som du. Så jag bara skakar, skälver, njuter. Vill ha dig...

Vet inte vad jag ska göra... Hur jag ska vara... Varför du är sådär? Har jag gjort något fel? Du ser inte på mig, märker mig inte, pratar inte med mig, låtsas som om jag inte finns. Är det jag eller något annat?
Känner mig förtvivlad... Värdelös... Usel. Och... jäkligt förbannad. Förbannad på att du kan få mig ur balans och hur lätt du kan få mig att känna såhär. Vill HATA dig... Vill behandla dig som luft. Vill äcklas av att du tar på mig... Känna att jag verkligen kan nobba dig... Men kan jag det? Efter allt det underbara?

Drömmer om dig... Tänker på dig... Önskar att du vore här. Att du tänkte som mig... Får aldrig veta. Känns som en eveighet tills vi träffas... tills dina vackra ögon tindrar mot mig igen. Du vet att du kan få mig när du vill... det sårar mig. Vill vara spännande inte desperat. Hur gör man?

Dagarna känns alldeles för korta, nätterna för långa och helgerna som en hel eveighet. Vill uppleva dig igen, från början. Det vi hade... Utan alla elaka ord. Har så många frågor... Varför? Hela jag vill inget annat än känna dig, ta på dig, vara med dig...

Vet inte riktigt vart detta är på väg... När jag minst anar det så kommer du. Tar på mig, får mig att skaka, känna mig bortgjord. När jag försöker att vara enkel är du så svår... Vill säga rakt ut till dig... Vill du ha mig så visa mig! Har du bara ingen fantasi... Vill du inte? Du verkade lycklig häromdagen för det lilla, men ändå så långt borta. Inte i samma njutninsfulla värd som jag... Men vill du inte... Varför kommer du då för att inte säga något?