Nya utmaningar
Hur blir det nu? Är detta som att kasta sig in i elden igen? Är det vettigt?
Jag kan ju alltid hävda att jag inget visste, att det kom som en överraskning. Precis som det faktiskt var.
Men varför alltid denna slump? Varför slutar vi alltid bredvid varandra när det börjat lugna ned sig?
Undrar om det var du som önskade att komma bort från början? Och så blir det ändå såhär i slutändan...
Hur ska allt det som händer i mitt liv påverka vårt "förhållande"? Många frågor som alltid och jag vt inte riktigt om jag vill ha svar på någon av dem...
Sprang på dig idag... Du verkade fly. I förbifarten log du ditt bredaste leende och sa "Hej solstrålen, alltid lika glad?!". Dagen gick och kunde inte låta bli att sakna dina glada ögon. Du kom förbi min plats... verkade som vanligt inte veta på vilket ben du skulle stå. Rastlöst vandrade du fram och tillbaka tills jag var klar med min grej.
Du kom med en dum, påhittad fråga och när vi löst det vi skulle så tittade du frågande på mig och unrade om det nya var en så bra idé?
Kunde inte annat än att vara lika frågande till det jag... Men tillslut sadu att vi klarar det. Men fortfarande tänker jag... Gör vi?
Måste fråga dig i morgon rätt ut om du inte vill, och gör du inte det säger jag nej. Vill inte göra något mot din vilja.
Vad är det som får mig att tycka om dig så mycket? Du såg sliten och trött ut, men ändå tänds samma glöd i mitt hjärta när jag ser dig. Är det din manlighet, men ändå din sårbara, pojkaktiga charm? Ja, det är just det och dina glittrande underbara ögon... Sättet du tar på mig och får mig att känna mig levande, dina andetag mot min hals, din trygga doft och dina vackra, seniga, stora händer.
Vad som än korsar vår väg och hur livet kommer att se ut så har jag förstått att du alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta... oavsett hur många timmar, dagar, veckor, månader och år det går emellan de gånger vi ses. Det är bara så det är helt enkelt.
Jag kan ju alltid hävda att jag inget visste, att det kom som en överraskning. Precis som det faktiskt var.
Men varför alltid denna slump? Varför slutar vi alltid bredvid varandra när det börjat lugna ned sig?
Undrar om det var du som önskade att komma bort från början? Och så blir det ändå såhär i slutändan...
Hur ska allt det som händer i mitt liv påverka vårt "förhållande"? Många frågor som alltid och jag vt inte riktigt om jag vill ha svar på någon av dem...
Sprang på dig idag... Du verkade fly. I förbifarten log du ditt bredaste leende och sa "Hej solstrålen, alltid lika glad?!". Dagen gick och kunde inte låta bli att sakna dina glada ögon. Du kom förbi min plats... verkade som vanligt inte veta på vilket ben du skulle stå. Rastlöst vandrade du fram och tillbaka tills jag var klar med min grej.
Du kom med en dum, påhittad fråga och när vi löst det vi skulle så tittade du frågande på mig och unrade om det nya var en så bra idé?
Kunde inte annat än att vara lika frågande till det jag... Men tillslut sadu att vi klarar det. Men fortfarande tänker jag... Gör vi?
Måste fråga dig i morgon rätt ut om du inte vill, och gör du inte det säger jag nej. Vill inte göra något mot din vilja.
Vad är det som får mig att tycka om dig så mycket? Du såg sliten och trött ut, men ändå tänds samma glöd i mitt hjärta när jag ser dig. Är det din manlighet, men ändå din sårbara, pojkaktiga charm? Ja, det är just det och dina glittrande underbara ögon... Sättet du tar på mig och får mig att känna mig levande, dina andetag mot min hals, din trygga doft och dina vackra, seniga, stora händer.
Vad som än korsar vår väg och hur livet kommer att se ut så har jag förstått att du alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta... oavsett hur många timmar, dagar, veckor, månader och år det går emellan de gånger vi ses. Det är bara så det är helt enkelt.
Hör dig inte längre
Kommer du bara förbi för att kasta en blick... Le ditt varmaste leende och känna att jag ser dig?
Vad tänker du när du får mina mail? När jag berättar om mina problem?
Du fortsätter att le, ser på mig så fort du får en chans och glittrar med dina härliga ögon.
Ska jag våga fråga dig i morgon... Vad tänker du på när du ser mig?
Vill så gärna veta vad som döljer sig bakom de hastiga blickarna. Vad för tankar som rusar genom dig... eller är det inget mer än bara ett leende? Inbillar jag mig?
Ska jag våga berätta om de fantasier som sätter igång hos mig?
Hur jag kan sitta och lyssna på dig i fikarummet när du pratar med några utan att ens höra vad du säger, utan istället komma på mg själv med att sitta och tänka hur gärna jag vill kyssa de där läpparna. Följer deras rörelser och vet hur de känns när de smakar på mig, när de sluter sig kring min bröstvårda...
Jag kan se på dina gestikulerande, underbara, vackra händer och föreställa mig hur de kraftfullt smeker mina bröst samtidigt som jag kvider sakta...
Jag kan se på dina ögon och vet exakt hur de ser ut när du är så upphetsad att du bara vill, vill, vill... Vågar jag fråga?
Vad tänker du när du får mina mail? När jag berättar om mina problem?
Du fortsätter att le, ser på mig så fort du får en chans och glittrar med dina härliga ögon.
Ska jag våga fråga dig i morgon... Vad tänker du på när du ser mig?
Vill så gärna veta vad som döljer sig bakom de hastiga blickarna. Vad för tankar som rusar genom dig... eller är det inget mer än bara ett leende? Inbillar jag mig?
Ska jag våga berätta om de fantasier som sätter igång hos mig?
Hur jag kan sitta och lyssna på dig i fikarummet när du pratar med några utan att ens höra vad du säger, utan istället komma på mg själv med att sitta och tänka hur gärna jag vill kyssa de där läpparna. Följer deras rörelser och vet hur de känns när de smakar på mig, när de sluter sig kring min bröstvårda...
Jag kan se på dina gestikulerande, underbara, vackra händer och föreställa mig hur de kraftfullt smeker mina bröst samtidigt som jag kvider sakta...
Jag kan se på dina ögon och vet exakt hur de ser ut när du är så upphetsad att du bara vill, vill, vill... Vågar jag fråga?
Lång tid sedan
Det var skönt att inte träffas på så länge. Gav mig en andningspaus... Fick mig att kunna sova drömlöst på nätterna igen.
Tänkte i mitt stilla sinne, och ljublade innombords... Det har gått över!
Träffade dig, såg dig i ögonen... Så var det kört igen. Har förstått att det är starka känslor jag har för dig... Annars skulle allt det här inte vara. Du sa samma sak... Skönt att inte träffas, och när vi väl gjorde det... Jaha... Det var det.
Förbjudna känslor som alltid kommer finnas där. Vi har accepterat det båda två och försöker bara leva som vanligt. Fortsätta med våra liv och få en sekund tillsammans då och då. Några gånger per år. Lever för dessa. De får oss att orka med resten... Underbart!
Berättade om min hemlighet... Du blev glad. Otroligt glad för min skull. Jag blev förvånad, men förstod efter du förklarat. Det får oss på något sätt på samma nivå i livet och kanske en grund att bygga på i framtiden... Om det skulle vara vi i en framtid...
Tänkte i mitt stilla sinne, och ljublade innombords... Det har gått över!
Träffade dig, såg dig i ögonen... Så var det kört igen. Har förstått att det är starka känslor jag har för dig... Annars skulle allt det här inte vara. Du sa samma sak... Skönt att inte träffas, och när vi väl gjorde det... Jaha... Det var det.
Förbjudna känslor som alltid kommer finnas där. Vi har accepterat det båda två och försöker bara leva som vanligt. Fortsätta med våra liv och få en sekund tillsammans då och då. Några gånger per år. Lever för dessa. De får oss att orka med resten... Underbart!
Berättade om min hemlighet... Du blev glad. Otroligt glad för min skull. Jag blev förvånad, men förstod efter du förklarat. Det får oss på något sätt på samma nivå i livet och kanske en grund att bygga på i framtiden... Om det skulle vara vi i en framtid...