Besviken igen

Som jag trodde... Ingen infriade löften. Väntat hela dagen på ett ord från dig. Du har inte ens sagt hej... Så besviken, men ändå så väntat. Varför blir jag ens förvånad? Är alla karlar likadana? Att man aldrig kan tro på ert ord? Men du hade dock inte glömt bort det helt. Messade dig sedan och du ringde upp... Undrade om jag var arg på dig. Varför kan jag då inte bara svara, JA!! Jag är lessen, förbannad och besviken!? Jag är så jäkla mesig... Pratade om det igen och du tycker det är svårt att finna möjligheter. Kan förstå det, men vill juh ha dig så förbannat gärna. Blev inte lättare idag av du såg så brun, fräsch och utvilad ut efter helgen. Dina ögon så klara och vackra... Din kind så len... Dina läppar så sexiga... Vill smeka dig, kyssa dig, se din åtrå!

Är ändå glad för att du mindes och för att du ringde... Måste ju betyda att du bryr dig lite... Kanske är som min vän säger. Att du vill ha mig mer än jag tror.

Längtar till morgondagen för att se vad den för med sig... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback