Kaos igen

Ledsen idag... Pratat med dig, men du säger inte hela sanningen. Sa att du inte kan prata på jobbet. Bad dig skriva... Du lovade... Inget.
Hur ska jag bete mig, hur ska jag vara? Vill vara där för dig och stötta dig, men det är otroligt svårt när du inte berättar något.
Berättade att jag inte tycker om när du är ledsen... Bra, sa du. Är det allt? Min frustration växer sig allt större.
Du säger att det här är svårt och att du inte vill göra något förhastat, jag håller med... Kan inte göra något annat. Vill inte att du ska flytta ifrån din fru. Är det d du tror? Tror du att jag försöker puscha dig till detta? Allt jag vill är att du ska må bra och att du ska kunna få vara dina barn närma. De betyder så mycket för dig! Mår du bra och är glad, så blir jag glad. Förstår du inte det?
Allt detta känns som kaos nu. Har ont i magen och vill gråta, men kan inte. Vill få ut dig ur mitt system. Vill kunna sluta tänka på dig. Vill inte ha din kropp. Vill inte ha dig!!

Vem ljuger jag för, vem försöker jag lura? Vill ju inget hellre... Om jag får dig, om så bara för en natt, en lång härlig natt, blir det bättre då? Har jag då fått den bekräftelse jag ville?
Vad fan ska jag ta mig till???

Hjärtat

Du kom för min skull, du var där för mig. Du höll varje ord du lovade om att inte vara för full. Du bad om ursäkt för den korta tonen dagen innan och sa att du tänkt på mig hela dagen. Vad är det du gör? Vill du jag ska falla för dig? Såhär har du aldrig gjort tidigare. Du berättade att du blivit arg när jag inte var där, väntat på att jag skulle komma. Hoppats.
Vi pratade massor och kystes. Lika bra som det brukar. Du sa att du älskade att prata med mig, att den dagen vi pratat på jobbet i 1½ timme så ville du inte gå hem. Du berättade att du har det jobbigt hemma, jag förklarade att jag inte vill att det ska vara på grund av mig. Du får absolut inte lämna för min skull. Att jag inte ställer upp på det. Du förstod och bedyrade att så inte var fallet, me du sa att du ville flytta ihop med mig. Att du hoppades på att du någongång skulle få vara min pojkvän. Du höll min hand, sa så snälla saker, pratade med mig, såg mig. Ville att jag skulle sova med dig. Bara vara nära, känna hud, kramas. När jag ringde för att säga godnatt, svarade du... Hej hjärtat!
Älskar du mig? Älskar jag dig?

Tankar

Funderar på vad jag ska göra med detta. Ska jag ge efter. Vill du verkligen det? Det var snart ett år sedan sist, ändå finns könslorna kvar som du sa. Är det ett teckan på att detta är rätt?
Jag älskar verkligen min sambo så otroligt mycket mer än dig, men du får mig att tända som ingen annan. Är det din framfusighet, att du är så snuskig, manlig, annorlunda? Vad är det? Vet iaf att det är dina händer... Kan inte se på dem utan att börja fantisera... Du gör mig galen bara genom att ställa dig nära mig.
Du dissar mig som ingen annan, och utnyttjar läget när det passar dig. Tror inte att ett förhållande med dig skulle få mig att må bra. Du är för hänsynslös och självisk för att det skulle fungera mellan oss, men ändå vill jag knulla dig och få din uppmärksamhet. Bryr mig om vad du tycker och vill vara i din närhet. Är det bara du och jag är det toppen, men är du med dina polare är du världens största svin. Är det osäkerhet och ett sätt att skyla över dina känslor för mig? Du säger att du känner massor, att du kan lämna din fru, att du tänker på hur det skulle vara om vi flyttade ihop och att det aldrig varit bättre med någon. I nästa stund så dissar du, är sur och otrevlig, och skiter i mig fullständigt. Det jag inte förstår är om det verkligen är så, om du bara leker med mig som en psykopat eller om det är för att hålla distans till mig. När ska jag få veta? Vill jag veta? Borde jag bara inte skita i dig åter igen?

Mognat?

Länge sedan igen. Mycket har hänt...
Du är fortfarande den som håller mig vid liv mina dåliga dagar. Ensam ikväll, du ringde från Stockholm... Vi pratade och du brättade att du saknar mig. Att du hade velat att jag skulle varit med.
Jag frågade vad du känner för mig, du svarade mycket. Jag känner otroligt mycket för dig!
Du sa att du funderat många gånger på hur ett liv med mig skulle vara... Hur vår vardag skulle se ut.
Du sa att det kändes så bra med mig, att vi verkligen kunde prata om allt. Att du visste att du har sårat mig nått så otroligt och att du aldrig tänkte göra det igen.
Du sa att jag är så otroligt sexig, att mina bröst är perfekta och att du inte vill något annat än att ligga naken i en säng med mig.
Du sa att du bryr dig om hur jag mår och att du vill göra allt för att stötta nu när jag har det jobbigt.
Du sa tack för att jag skrivit: Tack för att du finns i mitt liv!
Du kände samma sak och var så glad för det lilla vi har ihop.
Du avslutade med att tillfredställa mig igen....

Varför?!?

Mitt liv är i kaos... Vet inte längre vad jag ska göra och ta mig till. Allt som jag trodde på har vänts upp och ned... Kommer aldrig mer att lita på någon människa igen. Hur har det blivit såhär? Vad är det för fel på mig? Varför?!?!

Är misstänksam, missnöjd, förbannad, ledsen, besviken, sviken....
Helt enklet en jäkla idiot!
Hur?!?

Är du en dröm?

Du är underbar... För bra för att vara sann.
Du sa idag... Allt stannar och du och jag är i vår värld.
Du sa att du trodde den skulle vara fylld med mycket kärlek, passion, värme och respekt.
Du är otrolig!

Så stilig, vacker, rolig, sexig, snygg, bra, bäst, underbar... Får mig att leva!

Kär!

Du är glömd, förbisedd och spöad med hästlängder.
Har träffat en sådan underbar människa. Är helt enkelt upp över öronen förälskad!
Förstår inte vad som hände, och hur jag kunde ha sådan tur att du kom in i mitt liv.
Jag lever äntligen igen!

Sport

Frågade, men kom bara till punkten där du sa att du hade känslor för mig... Förbjudna känslor. Vad betyder det? Att du tycker om mig väldigt mycket... Det förstår juh jag oxå. Men betyder det att du älskar mig?
Du sa att du mått väldigt dåligt i våras för detta. Sa, att jag märkt det... Sedan kom vi inte längre.

Varför måste jag hålla på såhär?
Vad vill jag ha ut av det?
Just nu håller mitt huvud på att sprängas... Är just bara som en sport som skall utövas. Ännu en utmaning, ett hinder på vägen.
Det som gör det ännu mer spännande är att min motståndare inte är riktigt med på noterna... Skulle det vara enklare om du vore det? Skulle det inte vara lika roligt då?
Åhhh... Herregud! Kan du inte bara träffa mig, älska med mig å sedan kan jag glömma det här?


Saga eller bitter verklighet

Skulle så gärna vilja veta vad du egentligen känner för mig och vad du tycker om mig. Du säger så konstiga saker ibland så jag blir konfunderad...
Berättar att jag sitter å kollar på hus. Märker på dig att du inte tycker om situationen och så säger du att du tycker att jag ska köpa hus i närheten av dig. Frågar varför... Du ler och säger att då kan du komma över och dricka vin...
Ja, vad säger man?
Förstår inte riktigt vad du är ute efter... Tycker du om mig, eller är det bara för att sexet var så bra?
Vill veta detta, det känns verkligen som om det skulle ha en betydelse. Betydelse för hur jag känenr mig i hela den här situationen.
Du letar hela tiden efter ursäkter för att få ha mig nära. Frågar om hjälp, ska berätta saker och ger mig blickar. 
Hur ska jag tolka detta?
Idag så såg jag på dig på ett helt vanligt sätt... Du tyckte att jag hade så otroligt sexig blick. Sa till dig att det sitter i "the eye of the beholder". Så fort jag tittade på dig sedan, resten av dagen så blev du alldeles tokig. Sa att jag inte kunde göra sådär för då skulle du svimma. Jag skulle bara vilja veta vad jag gör! Vissa dagar så är du så jäkla på och vissa bryr du dig inte alls.
Skulle senare hjälpa dig med något och ta ett papper som låg i ditt knä... Råkade snudda ditt lår och du flämtade till som om du hade brännt dig. Frågade oskyldigt vad det var... Näe, inget sa du. Okej, jag retas ibland och spelar blåögd, men kan du inte ta ett steg till något istället för att bara ge mig en massa antydningar till hur mycket du vill ha sex med mig hela tiden? 

En annan sak jag verkligen stör mig på är vad du egentligen säger till dina polare. Brer du på om mig och mitt sexbegär, eller säger du som det är att det är mer än sex... Om du nu tycker det?
Ena stunden så känner jag mig utnyttjad av dig och nästa tror jag att du verkligen har djupa känslor för mig. 
Hur??

Intalar mig själv att jag måste sluta med detta innan jag bränner mig rejält. Fördelen är att jag vet att jag aldrig skulle kunna klara av att bo ihop med dig. Skulle bli tokig av svartsjuka och inte lita på dig en sekund. Precis som att du är väldigt svartsjuk nu... 
Det är också en sak som gör att jag inte vet vart jag har dig. Blir man svartsjuk om det inte betyder något? Blir man svartsjuk om det just bara är sex? Varför??

Är det närhet och smicker jag vill ha, eftersom jag inte får det hemma? 
Vill ha konkreta svar av dig, och det ska jag utkräva nästa fest. Ska fråga dig rakt på sak vad du känner för mig. Slingrar du sig ska jag fråga om du tycker om mig, om du har känslor, om du älskar mig. Ska fråga vad det är vi har på gång och hur du vill att det ska sluta i sagans bästa slut.
 

Likgiltig, men glad.

Dagarna går... Flyter på... Många härliga blickar och en del fina ord. Men känns ändå tokigt fel, samtidigt som ja bara vill ha mer av dig. Vill helst krypa ned i en säng med dig och bara vara nära. Tycker inte du är så snygg, inte trevligast i världen, inte sexig. Ändå har du något speciellt som bara får mig att vilja ha mer. Vad?
Min dröm är att åter igen få åka bort... Bo på hotell... Bara vara vi. Tänk om!

Du ger mig hintar hela dagarna... Vet inte hur jag ska ta det.
Tindrar med dina vackra ögon och ler. Känner mig som en dåre när jag ler tillbaks...
Hoppas på att du ska ta på mig... Överraska mig... Göra något!

Kysste dig häromdagen... Ljuvligt, men du verkade så stram. Fick mail efteråt att du ville ha mer.
Jag blev förvirrad och frågade varför du först var så avvisande och sedan så skriver du sådär. Du svarade att du hade blivit överraskad och inte visste vad du skulle göra. Det kanske är så?

Mycket vatten undrar broarna...

Hänt mycket sedan sist... Både bra å dåligt.
Hade sex... Folk såg. Inte bra. Kunde inte låta bli dig, å du kunde inte låta bli mig... Missförstånd skulle redas ut och blev bara tok av det. Fick reda på att du tyckte jag var stram, ignorerade dig med flit och att du tjuvlyssnat på mina priva telefonsamtal på jobbet, som du trott handlade om dig. Vi skulle prata ostört och sedan vara vänner... Så fort vi blev själva så bara drogs till varandra. Vet inte hur... Kyssar, smek, sex och närhet. Sa att det var juh precis såhär vi pratat om att det inte skulle vara. Att vi skulle vara bittra, tjuriga och sura på varandra. Men kanske lätt att det blir så när det är mycket känslor inblandade. Iaf så slutade det väldigt konstigt å kändes ännu konstigare dan efter. Pratade om det igen och vi bestämmde tillsammans att vi inte kunde fortsätta såhär och att det var slut på det hela nu.
Sedan gick det ca en månad och vi var trevliga, men kanske lite ytliga å försiktiga mot varandra. 
Fest igen på jobbet... Mycket blickar och snuddande vid varandra. Kunde inte hålla mig efter det och sa till dig som det var... Att jag inte kunde få dig ur mina tankar. Du sa detsamma och gav mig ännu snuskigare blickar. Viskade i mitt öra att du så gärna ville ha mig och att jag var den bästa du hade haft. Lärt mig att mycket av dina ord bara är snack, men just det där kan mycket väl stämma. Du slet in mig på toaletten och kysste mig ljuvligt... Tog på mig... fick mig att tända. Nöjd med mig själv ändå. Slutade precis som jag ville. Bara kyssar och smek, och du som bad om ursäkt för att du varit så hetsig dagen efter...
Sedan har det varit ganska lugnt. Vänligt och hjärtligt.
Så skönt!

Dum...

Går bra, men målet är inte uppnått förns jag helt slutat bry mig, och det gör jag tyvärr fortfarande.
Dina ögon är vackrare än vanligt. Dina händer ser så sexiga och inbjudande ut... Vill bara att de ska smeka mig, få mig att njuta, stöna... Skrika efter mer.
Men gaaaah!!! Måste sluta med det här, men kan inte. Fattar inte vad du gör med mig.
Är jag hopplöst förälskad i dig, är det en ren besatthet för att jag inte får det jag vill, eller är jag bara otroligt, jäkla fjantig! Ja, antagligen en kombination av alltihopa.
Fan vad jag vill, men ändå varken kan eller får.

Kan du inte bara vara elak å sur mot mig, behandla mig öppet illa?
Nej, istället så ljuger du för mig och sviker mig, men jag ser inte det som anledning nog.
Är det så jäkla dum å korkad man är?

Konstig dag å lite ont i magen

Vet inte riktigt vart detta tar vägen... Står fortfarande fast för att jag inte tänker vika mig för dig.
Men kan juh inte låta bli att snacka om andra med dig och det verkar som det får lite konekvenser och att jag verkar svartsjuk och som att jag snokar i ditt liv. Måste bestämma mig för att varken du, ditt namn eller något annat om dej ska komma över mina läppar.
Kan fortfarande om jag blundar föreställa dig nära mig... Upphetsad, härlig och het.
Gaaah! Kan inte fortsätta såhär. Tur att du inte varit här idag... Måste verkligen lägga ned det här nu.
Ändå går jag och hoppas på att du ska vilja ha mig och verkligen visa det när vi ska bort. Fy faan för dig!

Nu vet jag...

Ska vara så oberörd så du kommer att undra vad du gjort...

Du är inte ett uns värd för mig just nu kan jag säga.
Å går faktiskt rätt bra.
Ska vara trevlig, svara på tilltal, men oerhört kall och aldrig fråga dig något.
Ska göra det så jävla tydligt för dig vad jag tycker om dig och ditt beteende.


Som jag trodde

Inget svar, blir så förbannad.
Ska behandla dig som luft nästa gång vi ses.
Du ska få samma skit tillbaka som du ger mig. Bryr du dig om mig fortfarande så gör det ont, bryr du dig inte så är det väll lika br att det blir på detta sätt.
Så skönt att jag kan vara förbannad och inte ledsen. Det bevisar bara ännu mer för mig själv att du inte betyder lika mycket längre och att jag verkligen kan komma över dig.
Nu gäller det bara att hålla i detta nästa gång vi ses. Men är jag fortfaranade lika arg på dig så blir det nog ett mindre problem.

Det jag inte riktigt kan förstå är hur du kan vara en så stor skitstövel. Undrar om du ljugit för mig hela tiden om dina avsikter. Helt klart är dock att jag gett dig alldeles för mycket komplimanger och uppmärksamhet. Men det är ju slut kan jag säga.
Men hur kan du vara en så jävla stor mansgris? Föraktar dig och tycker oerhört synd om din familj.
Tror dock kanske att det ändå kan hända saker på fyllan mellan oss. Du gör mig fortfarande så fruktansvärt kåt, men får i fortsättningen akta mig för att blanda ihop känslor och sex. Det är ett av de största misstagen man kan göra.
Men attans vad du ska få be på dina bara knän innan det blir något!!! Ska göra dig så svartsjuk att du inte vet vart du ska ta vägen!!

Bollen i rullning...

Nu har jag skickat messet. Får se om jag får något svar. Knappast troligt. =/
Det stör mig att vi har världens läge, men att du inte kan ta vara på det.
ARG!!!

Kall, kallare, kallast!

Fått höra en massa saker idag som gjorde mig ledsen...
Vet inte riktigt hur jag ska hantera det...

Hör av mig å sedan ligger saken i dina händer.
Känns ändå konstigt. Man tror juh att man är den enda fastän det inte är så.
Vet inte riktigt vad jag ska tro, tycka å tänka om dig.

Längtar tills vi ska iväg... Ska vara lycklig, snygg, brun å ignorera dig totalt!! Bara umgås med en massa nya roliga människor.
Livet är för kort för att jag ska kunna binda upp hela mitt liv vid dig. Det som händer det händer och ska i fortsättningen inte gå å förvänta mig en massa saker, och absolut inte skicka några mail eller höra av mig till dig. 

Saken ligger som sagt var i dina händer efter nästa mess.

Det gick juh det där oxå...

Det har inte varit helt lätt, men ändå helt ok.
Undrar hur fortsättningen blir på denna hemska saga?
Vill veta, men ändå inte...
Vill ha mer, men ändå inte...
Vill träffa dig, men ändå inte...

Du hörde iaf av dig. Verkar som om du bara ville höra min röst.. Gulligt!

Saknar dig!

Fruktansvärt

Mitt hjärta blöder och min kropp längtar efter något jag aldrig kan få.
Varför ska livet vara så fruktansvärt orättvist och hjärnan så otroligt ologisk?

Hatar mig själv och mitt liv just nu!!!
Varför gör jag detta mot mig själv?

Frustrerad

Underbart att snart vara ledig... Svårt bara att inte ha något vettigt att fylla sina dagar med för att glömma. För just nu är det precis vad jag vill göra. Du kommer aldrig mer att vara den underbara människa du en gång varit för mig. Aldrig mer kommer vi vara ensamma... Aldrig mer kommer jag att få kyssa dina läppar i ensamhet... Aldrig mer kommer du viska söta saker i mitt öra... Aldrig mer kommer vi att vara oslagbara ihop... Aldrig mer kommer vi vara så kåta som vi aldrig någonsin varit i vårt liv. Aldrig mer...
Ledsen...
Kan inte gråta, men vill så gärna...
Kan inte vara arg, fastän jag egentligen är förbannad på dig...
Du gör mig så ont, men ändå så gott...
Varför i helvete skulle du komma till mig den där kvällen? Varför skulle du kyssa mig? Varför gör du såhär!?!?
Vill verkligen hata dig, men drömmer istället om dig på nätterna. Vill låtsas som om du aldrig funnits på dagarna, ändå finns du i mina tankar ständigt.
Vad faan ska jag göra?
Frustrerad som tusan!!

Tänk om du igen kunde säga... Jag ser fram emot att få vara med dig! I all hemlighet... ensamhet...
Kommer aldrig att ske då jag är alldles för otålig och på. Och vet att du inte tycker om det... Inte lika spännande då.
Varför ska detta vara ett spel? Ett jäkla idiotiskt, dumt, jävla spel!!
Säg vad du tycker! Dumpa mig! Gör något som jag kan förstå!!
Var inte hela tiden bara en jäkla gåta å gå där å le åt mig å se så himla nyförälskad ut.
IDIOT!!!

Tidigare inlägg Nyare inlägg