Lilla ja

Du sa... Jag skriver!
Du verkade... Ledsen.
Du såg... så sorgesen ut.
Och du luktade fortfarande så vidunderligt gott!

Känner en tomhet redan nu över att inte träffa dig på så länge. Hur kommer det kännas?
Hur kommer du att reagera? Kommer du glömma? Kommer jag att glömma?
En del av mig är så orolig, samtidigt som jag vet att det inte är så. 2 år är en lång tid och vi har varit ifrån varandra längre än såhär utan att glöden falnat. Den har snarare vuxit sig till en stor, häftig eldsvåda.
Ser fram emot att vara i din famn igen... Att få se dina lyckliga ögon när de möter mina... Att känna din närhet, och veta att du vill bara ha mig...